En kort rapport

Det ser nog ut som medicineringen varit så gott som verkningslös. Någon ny kur verkar inte vara ett alternativ utan veterinären föreslog nogrannare undersökningar på en klinik ca 80 kilometer härifrån. Det är inte en resa man gör så där bara.
Faktum är att räkningen från i söndags ligger på drygt samma summa som jag har betalt för Dodis själv, och den här utfärden skulle antagligen betinga det dubbla om inte mer. Dessutom skulle det innebära en stor stress för fåret att ensam åka iväg på undersökningar som antagligen ändå är värdelösa med tanke på fortsättningen. Vad jag menar är att det knappast finns något lyckligt slut på det hela om hon inte plötsligt bara blir bra av sig själv. Jag förstår om någon tycker att det låter hemskt och grymt, men vi måste komma ihåg att det är fråga om ett produktionsdjur och inte ett sällskapsdjur. Själv är jag säkert den som har svårast att hålla fast i den inställningen. Jag har ringt runt till alla möjliga ställen idag för att få råd och hjälp och kommit fram till att nu tar vi time out och överväger alternativen.
Imorgon ska jag ännu kontakta två fårspecialister och höra deras åsikter. Jag ska också prova lite egna "poppaskonsteja" som jag blivit tipsad om.
Dodis lider inte för tillfället utan skuttar glatt omkring med de andra trots sitt kissande.
Blir det en plötslig förändring till det sämre kommer hon inte att behöva lida, det har jag lovat henne!