onsdag 3 oktober 2012

Storhetsvansinne

Den diagnosen skulle jag vilja ge dagens värld. Storhetsvansinne i olika skepnader tror jag ligger bakom de flesta problem i dagens samhälle. Tillväxt, tillväxt, en evig tillväxt, det är mantrat som upprepas till lust och leda. Det må sedan gälla BNP eller slaktvikten på svin, men bättre, högre, större ska det bli hela tiden, år för år. Det kan väl aldrig gå ihop i det långa loppet? Mänskligheten tror sig väl vara så oövervinnbart förträfflig att vi inbillar oss att vi kan skapa en ny planet också när vi kört slut den vi nu bor på. I och för sig är jag säker på att planeten vår klarar sig på sätt eller annat, mänskligheten däremot inte.
Jag är så jäkla trött på att allt ska vara så stort, allt ska vara så effektivt och allt ska slås ihop för att bli ännu större och effektivare. Kostnadseffektivare.
Det ordet orkar man sedan få in i alla sammanhang. Jag tror inte på det där! Eller jo, visst kan det kanske vara så ibland, i något fall, att man kan spara en slant på att slå ihop och förstora, men då beror det antagligen på att det gått så fel i prioriteringarna redan för länge sedan.
För att någon haft storhetsvansinne.

Ibland undrar man om politikerna försöker samla ihop hela landets befolkning i en enda stor anstalt, typ som en industriell hönsgård, för att på det sättet spara (ett annat överskattat ord) pengar och resurser. Då skulle de slippa problemet med jobbiga landsortsbor som vill bo i sina gamla energi-ineffektiva (gud förbjude) egnahemshus på oplanerat område. De skulle också slippa all strid om små byskolor och annat tjafs som vi landsortsbor kräver att få ha kvar. Personligen kräver jag ingenting, bara jag får bo i fred var jag vill. Alla som väljer att bo och bygga på landet är nog också medvetna om att servicen inte är den samma som i stan, så oroa er inte för det! Det är ett medvetet val man gör. Alla trivs inte i "tillväxtcentrum" och det tycker jag borde vara fullt förståeligt. Att det bland våra politiker nu verkar finnas en tendens att önska fösa ihop allt och alla i myrstackar, det tycker jag är skrämmande. Många är redan nu så fjärmade från djur och natur och allt praktiskt arbete, så hur ska det riktigt sluta.
Ska resten av landet bli en nationalpark sedan, eller? Landsbygden avfolkas och alla ska jobba i stan, helst sittandes vid en dator, fifflandes med siffror för att nå maximal ekonomisk tillväxt. Nej tack! Jag kan bara inte låta bli att undra vem som ska förse oss med mat sedan. Eller visst, maten importeras ju förstås! För det blir billigare! Vår kära S-kedja importerar ju nu ekologisk mjölk med tre veckors hållbarhet. För det har konsumentarna önskat, påstår de. Vem behöver tre veckors hållbarhet på mjölk? Behöver den verkligen vara ekologisk då också? Är det så viktigt att det är värt att köpa importerad mjölk, av okänt ursprung.
Jag får inte det att gå ihop med tanken bakom ekologiskt och närproducerat o.s.v. Jag tycker man kan tänka över sina principer innan man köper den mjölken och glatt traskar hem, stolt över att ha köpt ekologiskt...


2 kommentarer:

  1. Verkligen, verkligen bra skrivet! Ja, man kan undra vem som ska ordna allt till oss, hemmavid (närproducerat), om ingen kan något? Det är exakt såhär jag själv resonerar. Jag bor själv i skogen och funderar ofta på hur det skulle ha varit om vi hade haft ännu fler gårdar runtomkring oss som sålt sylt, honung, grönsaker, ägg, frukt, ja och till och med kanske producerat hudvårdsprodukter. Nä, varför ska vi tvingas bo ihopträngda i städer och missa allt det fina vi har i naturen och missa all naturkunskap som man får om man bor så att man har skog och mark alldeles in på knuten? Du satte verkligen pricken över i:et :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för medhållet! Det är just det jag själv undrar också, hur ska folk klara sig i framtiden när man fjärmas mer och mer från allt naturligt och de grundläggande sakerna för att klara sig och förmågan att själv ordna mat på bordet glöms bort och det rent av ses ner på folk som föredrar att arbeta med jorden och skogen framom papper (som inte skulle finnas utan skog), pengar och datorer. Jag tror att den här utvecklingen är allt annat än hållbar, så förr eller senare kommer det hoppeligen att börja gå tillbaka mot mera självförsörjning. Synd om kunskapen hinner förvinna helt innan dess

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...