Plöjning i blötan.

”Jos kynnön selkä syksyllä kiiltää, ei ensi vuonna tarvitse odottaa hyvää satoa.”
Fritt översatt: Om plogtiltan blänker på hösten, skall man inte vänta sig en bra skörd nästa år.
Så står det i en handbok om ekologisk odling. Bilden intill talar sitt tydliga språk. Påståendet gäller förstås också konventionell odling och syftar på att jorden är för våt för att bearbetas. Den kommer att lida av markpackning och alla dess egenskaper påverkas negativt. Det som kanske kan anses som värst på lerjordar som våra, är att vattengenomsläppligheten och genomluftningen försämras betydligt. Det betyder i praktiken att regnvattnet blir stående för länge och det lider förstås grödorna av. Ingen vill stå med fötterna eller rötterna i vatten i långa tider.
Att luften inte heller kommer att röra sig genom leran, gör att förmultningsprocessen störs och blir förruttning istället. En höst som den här har man inte så mycket val. Plöjning på våren lämpar sig inte för lerjordar. Man kunde ju vänta och se ifall det mot förmodan torkar upp och blir kallt i något skede, men det kan bli julafton innan dess. Vill det sig illa kommer det 20 cm snöslask plötsligt och så blir allt ännu smetigare.

Förutom att vi börjat plöja har vi fixat i fårhuset. Vi har satt upp lysrör och dragit kablar för eluttag. Om ett par veckor kommer baggen och då ska det vara klart. Nu ser det ut som vi inte får flere tackor i höst eftersom det tycks vara ett krångligt år för alla också när det gäller fårens hälsa. Det finns inga lämpliga djur i närheten. Vi får bara ha tålamod och vänta. Låter kanske lätt, men...

I morgon har jag födelsedag. Det känns ingenstans. Jo, visst spänner det i axlar och nacke, vilket säkert är ett ålderstecken, men jag menar närmast det, att det inte känns extra eller festligt på något sätt. När jag var yngre brukade det nu i alla fall kännas lite skoj att ha födelsedag oberoende om det var jämt eller ojämt jag fyllde. Nu känns det mest jobbigt att jag måste städa och baka. Nä, det var inte helt sant, det ska faktiskt bli riktigt roligt att få mina vänner på kaffe. Det hade bara inte behövt vara min födelsedag. Jag skulle kunna vara 33 ett år till.

Bilden till höger är himlen, det blåa är dess egentliga färg bakom molnen. Det är numera mycket sällsynt att man ser det blåa, därför tänkte jag bara påminna om att det finns där, så ni inte blir alldeles förskräckta när molnen någon vacker dag skingras...
Okej, skämt åsido, jag avslutar med en färgskala som känns bekantare och tryggare...