tisdag 9 oktober 2012

Från ägget till fatet.

Det känns nog lite speciellt att äta någonting man följt från ägget till fatet. Nu pratar jag inte om omelett utan tuppstek. Visst var den första omeletten också speciell, men kanske inte riktigt lika känsloladdad som tuppens väg från ägg till kyckling, ungtupp, slakt och slutligen stek. Jag är ingen expert på matlagning och äter mycket hellre än jag kokar, men tuppen blev riktigt god, om jag får säga det själv. Det är förstås inte så mycket att äta på en liten lantras-ungtupp, och lite segare än broilern vi är vana med, är det nog också. Jag valde att ugnssteka den på traditionellt sätt för jag ville veta hur den smakar utan att man krånglar till det så förskräckligt. Nästa gång blir det kanske en mera tillsnofsad gryta av något slag.

Bildserien kanske känns grym, men då vill jag påminna om att all broiler vi äter har varit en kyckling en gång. All broiler har också blivit slaktad en gång. All broiler har däremot inte fått leva ett lyckligt, fritt liv...




2 kommentarer:

  1. Oj vilken öm bild på tuppen med sin mamma (?) :)
    Säkert känns det lättare för er i framtiden nu när första gången är över. Det är så sant det du skriver, det är livet före slakten som räknas.

    Fint också att fåren verkar må bra nu!

    -P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, han är så söt med sin mamma. Det är den första kycklingen, den som låg nästan ihjälfrusen på golvet. (hittas under "Djurlivet")
      Om det är den vi slaktat vet man nu inte, de är ju alla så förvillande lika när de är små. :)

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...