Skolfröken

Den här veckan jobbar jag som vikarie i en femte klass. Det är riktigt roligt som omväxling och kontrast till de ibland rätt så stillsamma dagarna här på gården. Ljudnivån är en helt annan, det kan man lugnt säga. Oj, oj, så lugnt och skönt det var för öronen, när jag kom hem och gick in till fåren för att stilla pulsen efter en dubbeltimme i gymnastik.
Jag möttes av ett svagt bräkande, som tydligt betydde: "Hej, matte, var har du varit?" Sedan fortsatte de lugnt idissla. Ljudet av idisslingen har kommit att bli ett av mina favoritljud för att det är så rogivande. Det kan man inte säga att ljudet av sexton skrikande barn är.
Missförstå mig inte, jag tycker om dem, de är snälla, roliga och allmänt trevliga att undervisa, men nog för de bra mycket mer väsen än en liten fårskock och är betydligt svårare att samla ihop. De kommer nog inte om man viftar med en lövruska eller ett ämbar med havre. Fast i och för sig skulle de nog säkert samlas runt en godispåse... Kanske likheterna är fler än man anar. Om jag skulle försöka lära fåren, i synnerhet drömmaren Dodis, ordklasser och böjning av substantiv i singular, plural och genitiv, så skulle de garanterat se lika frågande ut som barnen, för att inte tala om division och oändliga decimaltal. Den enda matematik de begriper är att husse eller matte + grön skopa = havre, och det räcker bra för dem.
Det här inlägget får illustreras av en ABC-tupp med fru.

Kommentarer

Populära inlägg