Rosor och tuppslakt.

De här rosorna tovade jag till ett mycket speciellt tillfälle.
Min älskade styvmor gick nämligen i pension efter fyrtiosex högaktningsvärda år i tjänst. Tänka sig, jag vågar påstå att det kommer att vara sällsynt bland vår generation, om inte pensionsåldern höjs betydligt, förstås. Ändå tror jag inte det är många som kommer att jobba så länge och i alla fall inte för samma arbetsgivare, så hon är verkligen välförtjänt av fria, lediga dagar utan väckarklocka och andra stressmoment!

På tal om stressmoment så har vi nu äntligen slaktat alla överlopps tuppar. Det utlovas snö och kyla från och med i morgon, så det blev bråttom. Det hade det ju inte behövt bli, men när det är någonting man drar sig för att göra, så tenderar man ju att skjuta upp det till sista stund.

Tupparna hade nu hunnit bli så stora att de börjat mopsa upp sig mot Uno och det började gå lite väl hett till i hönsgården. Att stänga in dem alla tillsammans hade inte varit ett alternativ, så de måste bort.
Det verkar faktiskt som om Uno mist sin plats som herre på täppan. De senaste dagarna har han hållit sig inomhus för sig själv och verkar allmänt deprimerad, stackarn. Hoppas han återgår till sitt normala jag, nu när det bara är han och Brynolf kvar.
Det var faktiskt den nybakta pensionären som, första lediga dagen till ära, blev intresserad av att göra tuppstek. Det resulterade i ett slakttalko där husbonden skötte "det första skedet" och vi skötte resten.
Kanske det blir Coq au vin till helgen...