Elma

Igår var vi, som sagt, på Elma-mässan. Elma står för elävä maaseutu, d.v.s. levande landsbygd. Samtidigt med Elma ordnas också hantverks-, skogs- och keldjursmässa i samma mässhall, så det finns en hel del att titta på. Eftersom fåret var årets temadjur var fåren väl representerade, men det fanns också kor av flere olika raser, hästar, getter, alpackor och höns, m.m. att bekanta sig med. Det är förstås mest barnfamiljer som  kommer för att titta på djuren, men visst är där också en och annan vuxen djurfantast, som jag och husbonden, som inte heller kan få tillräckligt av kräken. Allt kan man ju inte ha själv, så man får nöja sig med att bara titta...
Det var också en hel del seriöst fårprogram som bl.a. baggauktion, FM i fårklippning, hanteringsuppvisningar och prisbelöning för bästa djur bland raserna Oxford down, får av finsk lantras och kajanalandsfår. Det var intressant att följa med och tippa hur det skulle gå. Vi är nog helt tydligt inte ännu redo att bli domare. Vissa tydliga fel, som svankrygg och kobenthet,  kan man ganska lätt se, men annars är det inte enkelt för en nybörjare.
Jag är lite lat att släpa min systemkamera med mig, så det blev bara några dålig bilder med min gamla avlagda fickkamera.

Här har vi en lite motsträvig Oxford down-bagge.

Kolla de långa svansarna. Sagas och Frejas morfar är en Oxford down, så de har också längre svansar än våra finska får, Ullis, Tovis och Dodis. Jag har sagt åt dem att de inte får mobba nykomligarna för de långa svansarnas skull, men jag vet inte om de lyder...

Här har vi ett kajanalandsfår med sina två lamm. Om jag inte kommer fel ihåg vann hon i sin klass. Tidigare räknades de som gråa får av finsk lantras men det har visat sig att de genetiskt är en egen ras. Alla tre av våra egna raser, d.v.s. Ålandsfår, finskt får och kajanalandsfår är berättigade EU-stöd för uppfödning av lantraser, s.k. ursprungsraser. Man skall då förbinda sig för fem år att hålla minst en djurenhet under hela perioden. Ett får, som är över ett år gammalt, räknas som 0,15 djurenheter. Ungefär så här vill jag minnas att det är, rätta mig om jag har fel.

De här hårbollarna väntar på klippningsmästerskapet. Det missade vi, tyvärr, eftersom vi inte kunde stanna hela dagen.

Ett par alpackor skulle jag också gärna ha, men de är hutlöst dyra. Vi talar tusentals euron.

Jag har länge tänkt köpa ett fårskinn eftersom det kommer att dröja innan vi har egna skinn. Den här bruna fällen kom hem med oss igår. Varmt och skönt om baken när man gungar vid köksspisen. Nu låter jag som en gammal tant, men låt gå.

Förutom fällen köpte jag lite kardflor till tovning. Det bröjar nämligen bli dags att slå igång julverkstaden...