Vädret...

...borde jag inte skriva om. Det är ett alltför känsligt ämne för tillfället. På grannens sida om diket står vetet kvar på åkern och om det i natt regnar så mycket som de hotar med, så ligger det väl i morgon. Det här liknar sig inte. Jag tar mig friheten att citera en annan odlare som skrev att "fint tröskanväder har fått en helt ny betydelse den här hösten". Det har det verkligen!

Ett litet duggregn hör liksom till saken. Tröskan ska slira och slinta omkring i lervällingen, som på värsta speedway banan. Sedan har man tanken full med våt säd som  skall torkas i timtal medan bränsle- och oljepriserna stiger i takt med vattennivån i regnmätaren. Jag har en känsla av att fallen av depression bland jordbrukare ökar drastiskt i höst.

Idag har jag lånat en ullklippningsmaskin av en bekant. Tanken är att klippa fröknarna våra under veckoslutet. Först måste vi ändå bygga en klippställning som de står på och som huvudet spänns fast i. Många klipper ju med fåret sittande, men jag tror inte det är någonting för oss nybörjare. Jag är nog också mycket skeptisk till hur vi ska få t.ex. Tovis upp på någon ställning och fastspänd. Hon ställde ju till med rejält motstånd när vi gav sprutor och hon är ännu lite misstänksam när husbonden kommer. Mig har hon förlåtit redan, men inte honom. Fåren lär väl ska njuta av att bli av med ullen, men jag tror inte de är så smarta så de förstår om man ber dem snällt kliva upp på ställningen för nu ska vi klippa...

Om någon undrar hur det blev med tapetseringsprojektet, så är det under kontroll! Jag har faktiskt, hör och häpna, gjort det klart. I morgon ska jag måla och sedan är det färdigt. Förutom att jag nog måste måla lite lister o.s.v. eftersom allt gammalt ser så slitet ut så fort man har en ny ytan intill. Antagligen växer projektet an efter som det framskrider, så det blir väl aldrig helt klart. Än så länge har inspirationen också hållit i sig.

Jag vägrar fortfarande lägga upp bilder på regneländet, så det fick bli lite svampar istället.