Höarbete

Nu har vi in höet på lagårdsvinden. Det har stått i en spannmålsvagn i en hall och väntat sedan det bärgades i juli. Vi har inte kunnat ta in det innan vi förstärkt mellantaket i lagården. Rättare sagt styttat upp det med nya pelare. Det gjorde vi igår och idag har vi radat in balarna. Nu är släpet ledigt inför skörden.
Det har varit ett minst sagt utmanande år att bärga torrhö. Det råkade sig ändå så väl att det höll upp den första veckan i juli så vi fick det balat som någorlunda torrt. Vi har en kalluftstork i vagnen, så med den har vi försökt torka det lite till. Ändå var jag nog rädd att det skulle ha möglat redan nu. Jag har hört om folk som fått köra ut sitt hö redan för att det varit oanvändbart. Vårt verkade (knack i trä) ännu helt ok.

Vi balade lite i fjol också, men det höet möglade under vintern. Antagligen p.g.a. den evigt våta och regniga hösten och början på vintern. Nu har vi ca 200 balar och det borde vi klara oss rätt så långt med. När det tar slut måste vi köpa till. Nu behöver vi ännu halmbalar till ströbädden. Hur man ska få torr halm den här hösten kan man ju fråga sig. Allra först måste man ju tröska i alla fall och där skulle vädret lite få hjälpa till nu.

Allt det här rustar vi till för de tre stackars sjuka fåren, som man inte ens vet hur det ska sluta med. Hur som helst kommer vi ändå att ha får i vinter, det är så sant som det är sagt.
Jag tycker mig eventuellt se en liten förbättring i Ullis tillstånd, men jag vågar inte vara säker. Tovis är nog inte värst sjuk hon inte, jävlar anamma vilken brottningsmatch det var att sticka henne idag. Husvärden hotade nog henne med slakt och mycket annat innan hon var medicinerad. För hennes del var det nog sista sprutan nu. Kuren är egentligen slut nu, men vi kan medicinera Ullis och Dodis ett par dagar till om det känns som det behövs, och det tror jag nog det gör. Sedan får vi bara vänta och se hur det går.