söndag 30 september 2012

Nya frisyrer!

Sådär ja, klippt och klart. Damerna har nya frisyrer. Sista skriket, snaggat och modernt värre... Jisses, så små de är under pälsen. I morse hade vi stora damer, nu har vi bara lamm kvar, känns det som. De var ju rakade i våras när de kom, men vi hade nog tydligen glömt hur de såg ut då. Helt skrattretande löjliga ser de ut, stackaren. Annars gick allt bra, klippställningen fungerade alldeles tillräckligt bra, trots att vi var lite osäkra på måtten när vi byggde. Med lite lock och pock med havre i skopan gick det bra att spänna fast dem. Tovis, vår hysteriker, var nog lite extra skeptisk, men hon är också den glupskaste av dem så till slut fick vi också henne fastspänd. Själva klippningen gjorde husbonden med en maskin vi lånat. Vi var nog lite osäkra på inställningen av betten, men pälsen kom av i alla fall. Alldeles slätrakade blev de nog inte, men kanske lika bra i höstrusket. Finslipningen runt kritiska ställen gjorde jag med kökssaxen. Ullis och Dodis riktigt njöt av det ännu efter att vi släppt loss dem, men Tovis ville inte veta av mig och min sax.


Dodis före och efter. Ett mjukt och gosigt får förvandlat till en klen benget.




Ullis granskar klippställningen.


Tovis kliar sig.
Det blev bara ett stort huvud kvar av det tidigare så stora fåret. Hon hade den längsta och tjockaste ullen.







Det är skönt att det här lilla projektet är över. Vi har varit lite oroliga för hur det ska gå, speciellt efter allt medicinerande som skrämde upp dem. Tydligen tycker de verkligen om att bli klippta för så snällt stod de stilla.

Det här veckoslutet har varit riktigt lyckat, vi har fått avklarat flera små saker som väntat på att bli gjorda. Ett lite mer motbjudande jobb har vi ännu kvar, det får bli nästa helgs projekt. Ungtupparnas hädanfärd...

2 kommentarer:

  1. Ska det bli helgdagsrock åt husbonden och söndagskjol åt dej? Eller blir det tovningsmaterial? Och stackars tuppar som ska bli coq au vin...jag som älskar kött av alla slag sku nog säkert vara vege om jag själv sku vara tvungen att nacka eller slakta min mat, så blödig är jag nog! Som i och för sig motsäger det att jag nog gärna vill veta vad jag stoppar i munnen...
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog tovningsmaterial om jag lyckas åstadkomma kardflor. Ska bli intressant. Det kommer nog ett inlägg om det bara jag nu tar itu med saken.
      Tupparna ja... jo det finns ju nog en orsak att tiden bara går och går och att det alltid finns någonting "viktigare" att göra. Det är ju inte som om man skulle gå och se fram emot slakten precis. Hujedamej. Jag har försökt stålsätta mig hela sommaren, men med dåligt resultat. Det man kan trösta sig med är att man i alla fall vet att det är fria, välmående sprätthöns som njutit av livet. :)

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...