Förlorad kamp

Jag har inte skrivit om fårens krämpor på en tid.
Jag har försökt att inte tänka alltför mycket på saken medan Ullis hade sin dunderkur på gång. Hon kissade inte fullt så ofta så länge hon var "nerdrogad" men igår fick hon sista dosen värkmedicin och idag är allt sig likt igen. Ingen mirakulös tillfriskning, tyvärr. Jag hade nog inte väntat mig det heller, men man kan ju alltid hoppas ändå. Nu känns det nog skit igen, rent ut sagt. Det finns inga alternativ kvar mer. Nu är det bara en fråga om hur länge man orkar se på hennes eviga "strittande". Annars beter hon sig tillsvidare normalt, men det är ju nog högst sannolikt att hon har värk också. Vi är tillbaka till noll, men har inga metoder att ta till mera. Vi har förlorat den här kampen.