lördag 12 januari 2013

Te tale, te tale...

Ja ha lengi fundeera att ja sku tål skriiv ett inlegg op dialekt, men he ha nu int blivi åå enn. Nå, nu när ja int har någa ana visklit ti biretta så kan ja ju pass opa tå. He e sini op te viise, att fast ja nu lååss va så åmstendigär åå me me te språåki när ja skriver op tesin bloggin, så talar ja ingalunda opa sama vis som ja skriver. Höugsvenskån han passar inga i menn mun.
Ja försöker nu lite behärsk me bland stassbooana, men me gaambelt folk i eegi byyin, så äre noo rolit ti breid opa rikit visklit. Snart äre inga många meir kvar som kan siin dialekter, å he sku no va stoorer skada om alla sku bör tal op sama viise som tåm gör i stoorstaan.
He e ju så rolit när man giinast höör kvart folk kommer ifrån när dåm yppnar mun.

Tii opp i laande, i Österbotn, tii talar dåm noo ein slikan rootvelskå att ingan bigriper kva dom säär. Men kva gör he, huvusaakin att tåm sjölv har opareidå kva dåm talar. I Sibbo, tii har dåm åter eitt slika ärrandi att he e någa förskreklit. Fast kvem e nu ja ti kritiseer sibbobooana. Alla e vi nu liika leetvituga entå. Nu får e hinn til, ja trenger ti gaa ut ti föuse en veendå å sii att krääkin e i liive.

Ursprungligen hade jag tänkt att det inte skulle bli någon "översättning", men okej... låt gå då...

Jag har länge funderat på att jag borde skriva ett inlägg på dialekt, men det har nu inte blivit av ännu. Nå, nu när jag inte har någonting annat vettigt att berätta så kan jag ju passa på då. Det är, ser ni, på det viset att fast jag ger intryck av att vara så omständig av mig med språket när jag skriver på den här bloggen, så talar jag ingalunda på samma sätt som jag skriver. Högsvenskan passar inte i min mun. Jag försöker behärska mig lite bland stadsbor, men med gammalt folk i den egna byn, är det roligt att breda på riktigt ordentligt. Snart är det inte många mer kvar som kan sina dialekter och det skulle vara synd om alla började prata som dom gör i storstan. Det är så roligt när man genast hör varifrån folk kommer när de öppnar munnen. Dit upp i landet, i Österbotten, pratar de en sådan rotvälska att ingen begriper vad de säger. Men vad gör det, huvudsaken är att de själv förstår vad de talar. I Sibbo igen, där ärrar de så förskräckligt. Fast vem är jag att kritisera sibboborna. Alla är vi lika tokiga ändå.
Nu får det räcka, jag måste gå ut till lagården en sväng och se att djuren är vid liv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...