Varmt om halsen

För en tid sedan beställde jag merinoull från Tyskland och har bara väntat på ett passligt tillfälle att börja experimentera med den.
Som ett tips åt andra tovare kan jag berätta att merinoullen i Tyskland kostar ca. en tredjedel av vad den gör här och postningskostnaden är i stort sett den samma. Merinoullen är mycket finfibrigare än vår egen inhemska lantrasulll, trots att den också hör till de finbrigare sorterna. Ju finare fiber en ull har, desto mjukare upplever vi den. Därför lämpar sig ull av Merinofår mycket bra till kläder. Jag har inte tovat med sådan ull tidigare så jag håller nu på och prövar mig fram för att lära mig hur den beter sig. En bra sak är i alla fall att den är så pass tvättad och behandlad att den inte alls ger lika mycket allergisymtom som den finska ullen gör i tovningsskedet.
Jag började med att göra en scarf igår och idag håller jag på och gör matchande vantar. Egentligen vill jag ha en vit scarf men jag vågade inte börja med den vita ullen för om det hade misslyckats hade det gått så mycket ull till spillo. Susan har fått agera modell för allra första, men definitivt inte sista, gången.

Den här typens volangscarf är mycket mångsidig. Man kan ha den på flera olika vis.

Den vågiga kanten gör att den hålls som man lägger den eftersom vågorna hakar fast i varandra. Värmen den ger är så skön så det går inte att beskriva, man måste prova själv.

Den här typens grejer kommer det är bli mer av i fortsättningen. Tanken är att göra set med halsduk, vantar och mössa. Färgerna går förstås att variera i det oändliga.