Lagårdssysslor

Det här veckoslutet gick alltför fort, vilket jag tycker att tiden gör överlag just nu. Igår skiljde vi lantrastackorna från korsningstackorna för det är dags att börja ge de finska damerna kraftfoder eftersom deras energibehov ökar fort nu när lammen växer i magen. Här skrev jag om det ifjol. Det blev lite bråttom för jag hade inte räknat veckorna så noga och insåg att vi bra kunde ha gjort det för en vecka sedan. Att dela på dem är ingen konst i sig, men det tar sin lilla tid innan man byggt om och hängt upp foderbord och diverse skålar och ämbar. Vi passade också på att städa upp i lagården så det är lite bekvämare att röra sig. Det samlas stora mängder spillhö och man drar sig för att ta itu med att få ut det eftersom det är ett så dammigt och jävligt jobb. 

Här väntar ungtackorna förgäves på vitaminer. De tigger som hundar och när de inte får någonting ger de missnöjda ljud ifrån sig. De vet att matte ibland ger supergoda vitaminpellets ur en liten röd skopa och de inbillar sig att det lönar sig att tigga alla dagar. 

Alva är för en gångs skull nöjd och belåten och ligger i hörnet och idisslar.