Novembersol

Vädret har visat sig från sin bästa sida idag och jag har inlett Den Stora Julgransjakten.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, att hitta en fin gran är som att hitta en nål i en höstack. Så gott som omöjligt. Det faktum att jag är löjligt viktig med hur den ser ut kombinerat med en otrolig oförmåga att välja och besluta gör det hela ännu omöjligare.
Nu tror jag ändå, hör och häpna, att jag hittat både ute- och innegran och ännu till alldeles nära vägen så man inte behöver släpa dem en kilometer över stock och sten. Det låter alldeles för bra för att vara sant, så jag antar att när jag ser granarna pånytt kommer jag att undra hur jag riktigt tänkte och sedan fortsätter jakten.

Tripp, trapp, trull. Två synkroniserade bröder som aldrig är mer än två steg från varandra.

Adam står och ser bortkommen ut medan de andra står och viskar bakom ryggen på honom.