lördag 23 november 2013

Man ska leva för varandra...

...och ta vara på den tid man har.
Man ska leva för varandra,
för en gång finns bara minnen kvar.

Vet inte varifrån den gamla sångtexten dök upp i mitt huvud, men det är väl lite så det känns när slaktdatumet närmar sig. 
Jag försöker njuta av de härliga, små liven till det bittra slutet på torsdag. Det känns bra att ha fått följa deras liv dag för dag ända sedan de var nyfödda och så små så man kunde väga dem i ett ämbar. Jag vet att de levt ett gott liv och jag har fullt förtroende för den kvinnliga slaktaren som sköter resten... men aj, så det svider i hjärtat.
Här kommer de ut och titta vad matte gör i deras hage.



















Det är Allan som kommer först. Honom har vi kallat Pretty Boy sedan har var liten, för han har alltid varit så nätt och perfekt och fin i kanten. Lite fisförnäm på något sätt. Han var länge hemskt skygg för beröring, tills han en dag bara beslöt sig för att sluta vara löjlig och istället bli den mest kelsjuka av alla, typ över en natt.
I bakgrunden ser man hur de andra bråkar. De blir bångstyrigare för varje dag, så det är nog i rättan tid de kommer bort. Vi hade ju kunnat sälja dem förstås, men då skulle vi inte få kött och vem vet hurudana förhållanden de hade hamnat till.

Det var en fin kväll, jag ser fram emot lite minusgrader och sol de närmaste dagarna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...