Höstvittring

Det börjar dra ihop sig till höst. Trots att det har varit otroligt varmt så känner man det i kroppen på något sätt. Det är inte bara i luften det känns utan det är mer än så. Det kommer liksom en höstkänsla över en. Jag märker att jag i tankarna ofta är där, i hösten. Jag funderar på frostnätter och på installningen av fåren, trots att det är länge dit och jag funderar på slakten fast den är ännu längre borta. I tankarna kan jag också plötsligt befinna mig i lingonskogen eller på en skön promenad en solig höstdag när luften är så där klar som den bara kan vara en fin dag i slutet av september. Kanske det är så här man psykiskt förbereder sig för förändringen som kommer. Trots att sommaren nog är min favoritårstid, så är jag ändå glad över att vi har fyra. Det är roligt med omväxling.
Det här veckoslutet har vi jobbat med att få veden under tak, innan regnet kommer. Vi har också flyttat fåren till det bete de ska få vara på tills de tas in. I veckan som kommer borde vi börja skörda havren, så vi hoppas att regnet tar det lite lugnt nu. Det är ju ganska typiskt att det håller upp i fyra veckor, men då man ska börja skörda, då ska det också börja regna.

Det här är våra "ungdomar". De stackars små liven får verkligen känna av att deras plats i rangordningen är lägst. I hönsens värld sätts definitivt inte barnens behov främst. Nej, de ska veta hut och hålla sig undan. Uppstudsigheter accepteras inte utan bestraffas illa kvickt med ett nyp och en bortplockad fjäder. De får vara tacksamma om det blir ett havrekorn kvar efter att de vuxna ätit sig mätta. Om någon förresten behöver en tupp så har jag fem stycken överlopps!