Mera rännskit

Suck och stön. Jag höll Ragnar och Odin isolerade ett par dygn för sin diarré, och behandlade dem med dihydrostreptomycin, som för det mesta är mycket effektivt. Så var det också nu, ett dygn efter första dosen var rännskiten förvandlad till normala, små kulor. Jag släppte ut dem bland de andra och följande dag var Ragnars mage alldeles lös igen. Jag avvaktade ett dygn innan jag fortsatte behandlingen men den här gången har den ingen effekt. Jag kontaktade damen vi köpte baggarna av för att höra hur det gått med deras diarrélamm och hon berättade att veterinären misstänkt att de har koccidios... neeej, var min första tanke, det har vi klarat oss utan härtills och hade gärna fortsatt så.
Koccidier är encelliga tarmparasiter som i princip finns överallt, men ställer till problem när de blir för många och lammet har nedsatt immunförsvar, utsätts för stress o.s.v. De orsakar stora skador på tarmarnas slemhinnor och leder till dåligt näringsupptag och dålig tillväxt. Smittade lamm kan också dö. Ett lamm som fått i sig några parasitägg kan efter ett par veckor själv utsöndra tusentals ägg och ökar smittrycket på betet radikalt. Behöver jag ännu säga att det här är inte någonting man vill ha! Allra minst när det gäller blivande avelsbaggar. Nu måste jag isolera Ragnar igen och kontakta vår veterinär på nytt och höra vad hon tycker. I princip borde man ta träckprov, men i vår lilla stad analyserar man bara hund, katt och hästskit... Om det är koccidios borde man behandla alla lamm oberoende om de har diarré eller inte. Nice, I say.

P.s. Lammet på bilden har ingenting med texten att göra. Det är Bull och han är alldeles torr och ren om rumpan. Tillsvidare.