Mönster

På flere bloggar jag följer har det på sistonet förekommit skriverier om en känsla av otillräcklighet, att inte duga som den man är och att bli ifrågasatt för sina val. Kanske det är höstmörkret som får folk att misströsta. Jag tror att alla mänskor kämpar med tankar av det slaget nu och då, endel oftare än andra. Jag tror också att det, av helt naturluga skäl, är allmännare bland dem som valt att leva lite annorlunda än normen. De som kanske inte valt att prioritera utbildning, karriär, barn och hund, med betoning på utbildning och karriär. Vårt samhälle är uppbyggt så att man förväntas följa ett visst mönster och passar man inte in i de rutorna har man nog fullt upp med att förklara sig åt alla och envar.
Det allra bästa är ju en så hög utbildning som möjligt, sak samma om du sedan går arbetslös resten av livet för att du är "överutbildad" eller för att det överhuvudtaget inte finns arbetsplatser som motsvarar din utbildning. Inte många ifrågasätter dina val då. Du duger. Har du däremot skippat högskolorna och universiteten men jobbar på för brinnkära livet och är lycklig ändå, då borde du nog utbilda dig lite. Du duger inte.
Det här är lite tillspetsat, jag vet, men visst ligger det lite sanning i det, eller hur? Nu syftar jag inte alls på mig själv i det här inlägget, trots att jag också får förklara mig många gånger, men det är en annan story. Nej, det här är bara min uppfattning om hur man i allmänhet bedömer folk och deras val och hur en mänskas värde vägs i titlar.