Mastit

Min söta, goa Bella har fått juverinflammation. Vi tog in henne förra veckan för att hon skulle gå i sin efter avskiljningen och för några dagar sedan när jag skulle mjölka ur juvret lite så kom det sega klumpar ur ena juverhalvan. Senare den kvällen kom det vattnig rödbrun vätska. Inte bra alls. Jag är egentligen inte hemskt överraskad, men ändå väldigt ledsen att det blev så.
Tidigare i våras hade lammen bitit sår på den ena spenen (en bra inkörsport för bakterier) och lite senare upptäckte jag en knöl på den juverhalvan. Knölar är alltid ett dåligt tecken och risk för att inflammation ska blossa upp. Nu har juvret flera hårda knölar och kommer aldrig mer att bli helt återställt. Den vanligaste orsakaren av juverinflammation är bakterien Staphylococcus aureus. Den är vanligtvis känslig för penicillin, men har en obehaglig förmåga att kapsla in sig och "gömma sig" i juvret så den kan slå till på nytt i samband med nästa lamning. Den är också väldigt smittsam. Det betyder att det enda kloka är att inte mera låta betäcka tackor som haft sjukdomen, vilket utan omkrivningar betyder slakt. Att det här drabbar den snällaste, finaste favorittackan är förstås en självklarhet.