Vardagslyx

En kvällspromenad till favoritplatsen, i bästa tänkbara väder. Alldeles spegelblankt på sjön och lugnt och stilla. Kan inte bli bättre. Enda som lite störde idyllen var den där måsen jag skrev om tidigare.

Den skriker som besatt så länge den ser mig, men den får nog bara lov att stå ut med mig ibland. Jag måste ju också stå ut med dens skrik, så det är väl rättvist så. 

Jag förstår ju att den har sitt bo någonstans i närheten, men ungarna är utflugna för länge sedan, så den kan lugna sig tycker jag. Fiskelycka har den i alla fall haft, för på berget hade den lämnat resterna av ett skrovmål. 

Det såg ut som om det varit en gädda en gång.

Hemma på gården pratade jag med fåren en stund. Tovis höll på och kliade sig på ryggen mot en sträva medan Ullis och Hellan Dodis betade.

Att får är flockdjur blir inte oklart. Deras rörelser är ofta så synkroniserade att det är alldeles skrattretande. För dem är det förstås en trygghetsfaktor.