Söndagskväll

Att natta ett gäng uppstudsiga tuppbörjan är inte alldeles enkelt, speciellt när de är för skygga för att låta mig röra dem, men för självsäkra för att låta sig skrämmas. Nattandet innebär inget mer omfattande än att jag stänger fönstret till natten och ser att det finns mat till morgonmål. Låter enkelt, men meningen är ju att alla tuppar ska vara på insidan av fönstret, inte både ute och inne och utanpå fönsterbågen. Några av dem har redan en längre tid tagit som vana att sova på den inre bågen, men idag var det tydligen extra svårt att komma överens om vem som skulle sova var inne i hönshuset, så några tyckte att då kan de lika bra sova på den yttre fönsterbågen. Det vill säga den som står upp utåt, och som jag vill stänga.
De stora och förståndiga hönsen hade flugit upp på sin sovkäpp för länge sedan och satt och himlade sig åt bestyret med sovplatser. Jag såg inte på klockan, men länge tog det innan alla var inne så jag fick fast fönstret. Nu undrar kanske någon varför jag inte bara låter det stå öppet? Jo, av den enkla orsaken att vi inte unnar Uno glädjen av att väcka oss vid fyra tiden. Husvärden stiger ändå upp vid fem, och då vill han gärna sova ostört tills dess.
En enda "Godmorgon-galning" skulle ju inte vara så farligt, men Uno kan ibland haka upp sig, och då skriker han fast tio gånger i sträck. En annan orsak är att det känns tryggare att ha dem instängda, ifall Mickel Räv skulle få för sig att bryta sig in i hönsgården. Han har nämligen sin lya i strandskogen här intill. I och för sig har jag ju sju tuppar överlopps, men hellre äter jag dem själv än ger dem åt räven!