Revirmärkning

Här på bloggen har det varit stillsamt på sistonet. Det är helt enkelt så mycket annat som skall göras att när jag sedan sent på kvällen skulle ha tid och ro att sitta ner och skriva, då orkar jag inte.
I lördags hade vi tänkt oss en dag på sjön, men vädret var lite sämre än vi hoppats på så vi åkte till Högholmen (djurpark) istället. Där är det skönt att gå omkring och titta på djuren, äta glass och bara lata sig. Det kan man inte göra hemma, då kommer man alltid på någonting man borde göra. Det blev inte många bilder på djuren eftersom de har så täta galler och smutsiga glasrutor så det blir bara dåliga foton. Dessutom ligger de ju ofta någonstans i gömman och trycker så man inte kan vara säker på om det överhuvudtaget finns något djur i buren.

Det här såg så makabert ut så jag måste fotografera. Det ser ju ut som hela gänget var döda. Mongoliska vildhästar som ser allt annat än vilda ut.

Det här är en inspirationsbild. Det är nämligen en hönsgård. 

Så här skulle våra höns också kunna bo...

Utsikt över huvudstaden.

Sist men inte minst; djurens konung. Han visade sin överlägsenhet på ett aningen fräckt sätt. Han vandrade fram och tillbaka en god stund, röt och hade sig tills han plötsligt tryckte upp baken mot gallret, lyfte på svansen och märkte ut sitt revir med en rejäl dusch lejonpiss. Det blev liv i folksamligen kan jag berätta. Tre tonårsflickor stod mitt i siktet och vi alldeles intill dem. Flickorna blev helt nerpissade och vi fick några stänk på oss också. Det är en intressant känsla när man står och stirrar lejonet i baken och inser vad som kommer att hända, men ändå reagerar några hundradelssekunder för sent. Jag hann bara tänka "det är nu man borde flytta på sig". Det var ju nog lite coolt att gå hem med lejonpiss på byxorna. 

Lärdomen i det här inlägget är: När ett lejon märker sitt revir sprutar han piss som en högtrycksspruta rakt bakåt ett par, tre meter.