Lo ute, lo inne...

...lo i hjärta, lo i sinne, eller hur gick ramsan? Hur som helst så fick Susan för ett tag sedan en ny mössa. Jag är fascinerad av lodjur och hade en vision jag ville förverkliga. Till samma vision hör också mössor inspirerade av andra vilda djur, men än så länge har jag bara gjort den här. Jag är lite tudelad när det gäller lodjur, jag tycker de är otroligt fina samtidigt som jag ju inte borde gilla ett djur som kan komma att ställa till död och förödelse i fårhagen. För visst är det med hjärtat i halsgropen som man har sina får ute i ödsliga hagar under mörka höstnätter. Lon rör sig här mer eller mindre regelbundet och så sent som idag har jag sett spår i skogen. Det verkar som den skulle gå och inspektera husbondens skogshuggning om nätterna, eftersom spåren tycks dyka upp just där han varit.

På spårlöpan till vänster har den gått med långa kliv och trampat i samma spår. Till höger har vi älg och lospår men man kan ju anta att de inte stått där samtidigt och umgåtts.

De här spåren är ungefär lika stora som min knytnäve. Att det är lo ser man på den runda formen och på att tårna är osymmetriska och brett isär. Bilden till höger är en vänstertass.

Susan är blyg och har håret för ögonen.