Generaliseringar och anklagelser

Det är många djurproducenter som gått omkring och sett rött de senaste dagarna. Den här gången är det en nyutkommen bok som är orsaken. Boken heter "Salainen päiväkirja eläintiloilta" och är skriven av Eveliina Lundqvist. Som djurskötarpraktikant har hon bekantat sig med ca. 20 djurgårdar och på basen av sina erfarenheter har hon nu gett ut en bok där hon bl.a. skriver att vardagen på djurgårdarna är grym. Till saken hör att Lundqvist är vegan och är emot att djur föds upp för att bli människoföda. Jag har inte läst boken, så jag borde ju egentligen inte ta ställning till den desto mer, men på basen av vad jag läst om den så vågar jag mig ändå på ett ställningstagande.
Boken skall tas som det den är; en vegans syn på djuruppfödning, varken mer eller mindre.
En mycket vinklad syn helt enkelt. Boken kan inte tas som en allmängiltig sanning över hur det går till på djurgårdarna i vårt land. Det är alldeles klart att det finns gårdar där det av en eller annan orsak inte går rätt till, men de är nog en liten minoritet. Lundqvist anser att djuruppfödningen baserar sig på våld och att man sparkar, slår och skriker åt djuren. Man slår bl.a. korna med dyngskyfflar o.s.v. 
Nu tycker jag vi ska komma ihåg att allt är relativt. Om man anser att det är misshandel att klatscha till en kossa på rumpan för att den ska flytta på sig, ja, då har hon ju rätt. En ko går inte alltid dit du vill bara med en vänlig uppmaning. Kon är ett djur, inte en mänska. Vi borde akta oss för att förmänskliga djuren för mycket. Att var och varannan bonde skulle hålla på och misshandla sina djur med vett och vilja, det har jag mycket svårt att tro. 
Hör och häpna, så är vi djuruppfödare faktiskt djurvänner! Jag kan i alla fall inte tänka mig att höja min hand mot mina djur. Men, om jag skulle råka i en situation där ett djur beter sig hotfullt och jag inte har annat val än att drämma till det för att visa vem som är herre på täppan, då gör jag det. Men också då ska man veta vad och hur man gör. I djurens värld har alla en egen plats i rangordningen. Ett djur måste veta vem som bestämmer annars blir det farligt och kan gå riktigt illa. Djuren skuffar, sparkar och stångar varandra för att kommunicera och det är det språk de förstår. Då kan man inte kalla det misshandel när en mänska klappar till en stor tjur för att få iväg den åt rätt håll eller trycker knät i sidan på kon för att den ska stiga upp. Det går bara inte att göra på annat sätt. Så lönsamt är inte kött- eller mjölkproduktion att man skulle ha hur mycket tid som helst till att stå och småprata med Maj-Ros tills hon behagar gå dit man vill. Så lönsamt är det inte heller att man skulle hålla på med det om man inte tycker om djur och att arbeta med dem. Därför blir man alldeles rosenrasande när någon drar alla över en kam och påstår att produktionsdjuren vansköts och misshandlas. Det får mig osökt att tänka på hur folk sköter sina katter och hundar... men det tar jag en annan gång.