måndag 16 september 2013

Hösten kommer

Jag har haft lite bloggsemester på sistonet, hoppas det ändå finns någon läsare kvar där ute. Det har varit mycket fårsysslor, så till den milda grad att man igen tycker de kunde vara 100 stycken istället för 15, så skulle man få lite lön för mödan också. Vi har varit tvungna att stalla in tackorna redan eftersom deras bete var slut. Vädret har ju varit helt super, så de skulle bra kunna gå ute länge än. Nu är de i alla fall inne och tacklammen är avskiljda från sina mammor sedan ett par dagar tillbaka. Det blir en hel del gråt och skrik som skär i hjärtat, men det måste man bara tåla. Egentligen skriker de mindre än jag väntade mig.
Lammen skiljs från tackorna för att de skall sina och hinna återhämta sig och lägga lite på hullet innan betäckningen senare i höst.

Baggarna i sin tur håller mig med hjärtat i halsgropen hela tiden just nu. De har betett sig exemplariskt hela sommaren och respekterat hagen trots att betet varit slut redan länge.
I förrgår när jag gick ut för att fotografera lite och bara som hastigast kastade ett öga mot fårhuset öppna dörr ser jag ett gäng får som står ytterom kätten och smaskar havre ur en så. Vi hade skiljt tackorna från lammen samma dag, så min första panikartade tanke var att det var de som sluppit ur kättarna på något mystiskt vis. En närmare titt visade att det var Balder & Sons som stod där, precis som de aldrig gjort annat. De tittade bara hastigt upp på mig och fortsatte äta. Jag trodde inte mina ögon. Snabbt som blixten drog jag fast skjutdörren de gått in igenom och kollade att alla andra utgångar var stängda. Sedan rusade jag efter husbonden, som inte heller blev värst förtjust i gossarnas påhitt.
Tackorna och tacklammen var förstås alldeles uppskärrade över det oväntade besöket och alla bräkte som dårar. De enda som verkade ta lugnt var utbrytarkungarna själv. Där gick de lugnt runt och rotade bland verktyg, hö och havre. Till slut fick vi dem forslade mellan grindar genom tackornas kätte tillbaka till hagen bakom lagården. Balder passade på att utbyta några djupa tungkyssar med sina damer när han föstes ut.
Det visade sig sedan att han antagligen skuffat huvudet igenom fårnätet, fastnat och ryckt loss hela eländet från garageknuten. Sedan har han spatserat över gården in i lagården på ett skrovmål med sönerna i släptåg. Vi hade verkligen tur att de gick dit och inte försvann t.ex. ut i skogen. Vi hade också otrolig tur eftersom ingen av dem fått några bekymmer med magen. I värsta fall hade de alla kunnat missta livet efter att ha slukat i sig havre ur en 30 liters så. Fårens matsmältning tål inga plötsliga förändringar så i ett dygn efter kalaset var jag livrädd för hur det skulle sluta. Tydligen hann de inte äta så mycket.
Nu får jag bara gå och oroa mig för hur de skall hållas i hagen i fortsättningen.
Den ågan räcker till så det blir över...

Här ser man så oskyldig ut.


Höstfärgerna har kommit fort under den senaste veckan.


8 kommentarer:

  1. Haha den djupa tungkyssen ser jag framför mig, de kan verkligen vara lättklövade våra fina tackor. Ibland är dagar med får väldigt spännande men för det mesta bara arbetsamma och rogivande i någon beroendeframkallande kombo. Så sant att 15 lika gärna kunde vara 100, det ska jag säga till min man nästa gång han muttrar över arbetet.Jag vill ju helst ha många, många fler :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beroendeframkallade, verkligen! Men på ett bra sätt, väl...?! Ibland undrar man om man är klok.... Men nog är de ju ändå så härliga...;)

      Radera
  2. Haha! Vilka sötisar! Btw, en läsare har du åtminstone kvar :D

    SvaraRadera
  3. Jee, du är tillbaka ;)

    -P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt om jag e efterlängtad, heh. Ska försöka vara lite aktivare igen!

      Radera
  4. Vi roar oss också med att fösa får i höst. Vår ena tacka hoppar galant över staketet nu när hon har märkt att hon klarar det. När hon gör det när någon ser på tittar hon bakom sig för att se om hon fick någon reaktion till stånd och om hon fick det så hoppar hon lika fort in igen. En annan tacka tränger sig igenom maskorna och hittar sedan inte in och då springer hon runt hagen och bräker tills någon lyfter in henne igen. Vad tråkigt livet skulle vara utan får!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, har hört om får som hoppar över staketet helt utan ansats till och med, men är tacksam så länge mina inte gör det! Jag föredrar att veta var jag har dem... :)

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...