Koccidier och medicin
Det positiva kunde kanske vara att jag nu har fått Baycox-medicinen som nämns i kommentarerna på tidigare inlägg. Jag vet inte om det verkligen är en positiv sak eftersom de tre veterinärer jag pratat med tidigare, som känner till produktionsdjur bäst, inte tyckt att det är värt att prova. Den jourhavande veterinären jag pratade med idag, för att förnya en annan medicin, föreslog däremot genast Baycox och ville att jag skulle hämta ett träckprov för analys för att säkerställa att det är koccidier vi kämpar med. Det var det, så då vet vi det med säkerhet, vilket ju är bra. Att vi faktiskt fick gjort ett träckprov, på en lördag dessutom är ju också positivt. Alla lammen, förutom nr 11 som gång på gång slank ur mitt grepp, har nu fått medicin så nu får vi hålla tummarna. Baycox fungerar alltså bäst i förebyggande syfte, när lammen utsatts för smitta men ännu inte visar symptom. När tarmarna redan är skadade lär effekten inte vara lika bra. Jag har i alla fall en känsla av att det var rätt att medicinera dem.
Spännande att höra hur det går, kan inte tänka mig att våra får reagerar så olika på den kuren, trots att vi har ett innanhav emellan oss! Kan vara skönt att få uppdatera de veterinärer som inte förordade medicinering. Ingen antibiotika ska användas i onödan men när man provat allt annat så återstår bra död och elände. Då står man där med skit upp till armbågarna och är både ledsen och förbannad. Undrar hur veterinärerna resonerat om det var kalvar som drabbats? Håller tummarna.
SvaraRaderaHade det varit kalvar hade det säkert varit annat ljud i skällan. Nä, men jag tror skon klämde vid att djuren inte var "tillräckligt sjuka", alltså allmäntillståndet var för bra. Då är ju hö och vätskebalans den metod man helst ska köra med och bara ha tålamod och klara av att se hur de stannar upp i växten. Ännu har medicinen inte haft någon effekt på Ragnar som varit sjuk längst. Ballerina verkade torrare i rumpan.
Radera