Flugornas herre

Det är lättare sagt än gjort, att bli herre över flugorna. Här för vi öppet krig mot de svarta, surrande jävlarna. Att lagård och flugor hänger ihop är ju ingen nyhet, men någonting man nästan hunnit glömma sedan farmor hade kor för närmare 30 år sedan. Nu är nog minnet uppfriskat när det vimlar av dem överallt.
En ströbädd med ett halvt års dynga är ju paradiset för dem, där föds de på löpande band medan jag försöker ta livet av dem i samma takt. För tillfället har situationen lugnat sig lite tack vare sprayet Navetta-Radar som får dem att störta som skadskjutna bombplan. Inte är det roligt att behöva använda gift, men det finns ingen annan utväg i det här skedet.
Jag har testat limpapper men flugorna skrattar åt det. Visst fastnar de där om man först bär dem till pappret. Själv fastnar man däremot hela tiden i det. Jag satt fast med hela min ludna underarm igår, det var ju också en slags upplevelse att dra bort det.
Flugor inomhus är ett kapitel för sig. Speciellt när man vet varifrån de kommer och på vad de har vandrat. Då är det jätte trevligt att sitta och äta med gaffeln i ena handen och flugsmällan i andra. Fräscht. Att flugor är ena baddare till smittospridare det vet man ju. Usch.
Jag behöver i alla fall inte fundera på att tvätta fönstren, det skulle vara totalt lönlöst så jag kan låta bli med gott samvete. En klen tröst.

Så här ser flugpappret ut nuförtiden. Jag hade väntat mig de gamla, hederliga gula spiralerna som jag minns från barndomen. Nämnas bör att det som ser ut som flugor som fastnat på pappret är tryckta bilder... Placeringen av pappret är förstås också avgörande, de rör ju sig mest i solen och på fönstren. Ändå vågar jag påstå att det inte har stor betydelse. Jag har en liten klibbig spiral i fönstret i vardagsrummet. Gissa hur många där fastnat. Två. På ett dygn. Skrattretande löjligt jämfört med hur många jag slagit ihjäl under samma tid.