Höyra
Äntligen kan vi andas ut! Höet är bärgat och under tak. Hela försommaren har jag gått och våndats över hur det ska gå med höbärgningen i år, eftersom vädret varit minst sagt ostadigt. Den här lilla värmeböljan var precis vad vi behövde och vid rättan tid dessutom. Vi får tacka vädrets makter för det. Spänningen hölls uppe ända till slutet eftersom molnen seglade tunga förbi på förmiddagen. Det allra sista man vill ha är en regnskur just när man ska bala efter att man i flera dagar hållit på och räfsat och haft sig för att höet ska torka. Trots värmen och vinden torkade det långsamt i år, eftersom marken fortfarande ger ifrån sig så mycket fukt efter allt regnande. Hur som helst så har vi nu ca 1000 balar under tak, så nu kan jag slappna av och ta semester, i alla fall psykiskt.
Här provsmakas vinterns mat. Jag tror den fick godkänt.
Tummen upp för bärgat hö! Jag har dessa väldigt nationalromantiska bilder från min barndom då höet skulle bärgas, man fick vara med på åkern, solen sken alltid och det var varmt och fint, man fick assistera i att dra undan balarna från traktorns väg och som grädden på tårtan, åka med uppe på flaket till ladugårdsvinden. Och dricka limssa förstås. Förstår ju nu nog som vuxen hur stressigt det måste ha varit för alla andra inblandade, men fina minnen blev det ju för en själv :) -Malin
SvaraRaderaNog sitter lite av nationalromantiken kvar ännu, det är väl det som får en att orka hålla på. Det är ju nog lite tragikomiskt att det allra tyngsta jobbet ska göras när det är som allra hetast ute... Mellan svettilarna som svider i ögonen ser man båtarna åka förbi i viken. :)
Radera