Ingen panik, alla på en gång.

Igår höll tackorna oss sysselsatta. Tovis, Dodis och Saga lammade alla på en gång, eller egentligen tripp, trapp trull, så att när den ena var färdig var det följandes tur. Tovis, som hade tre lamm ifjol, fick fyra i år och överraskade totalt genom att få ett kolsvart lamm. Att det kunde bli fyra hade jag nästan lite på känn, men inte att det skulle bli ett svart också. Saga, däremot, fick ett vitt tacklamm i år. Vi hade lite hoppats på en svart bagge men det blev inte så. I år var det tydligens tackornas år. Nu när alla har lammat är saldot tio tacklamm och tre baggar. Dodis som gått omkring och sett plågad ut i långa tider klarade lamningen alldeles bra. Saldot blev tre tackor, men precis som ifjol är en väldigt svag. Då blev det begravning direkt, men eftersom den här är större och verkar starkare har jag valt att experimentera med att försöka hålla den vid liv och se om den karpar sig. Jag är rätt så säker på att det är muskeldegeneration på grund av selen- och E-vitaminbrist som vi tampas med. Benlösa Bibbi hade ingen kraft i benen när hon föddes och har inte ännu stått upp mer än några sekunder med lite hjälp av mig. Jag har gett henne vitaminer och mjölk som jag mjölkat av Dodis och mjölkersättning. Hon har bra sugreflex och försöker ofta ställa sig upp. Mitt mål är att hon skall stå innan kvällen, så det så. Jag vet att det kan vara lite väl optimistiskt tänkt men skam den som ger sig. Jag har verkligen förökt förhindra problemet med selenbrist, men det har tydligen inte räckt till. Djuren har betat på selenfattiga ogödslade naturbeten och en stor del av höet de fått kommer också från ogödslade vallar. I fortsättningen måste jag vara ännu noggrannare med valet av mineralfoder och vitaminer.

Tovis med sina fyrlingar. Få se hur långt mjölken räcker...

Det svarta lammet har alldeles ljuvliga, stora lockar.

Dodis med Bodil och Blondi.

Så här tror fåren att jag ser ut. Det är en astmatisk fårmattes lösning. 

Här har Benlösa Bibbi fått lite mjölk. Hon ligger bakom Blondi.

Så här ser hon ut, stackaren.