Framsteg

Jag skrev igår att mitt mål var att Benlösa Bibbi skulle stå innan kvällen och det gjorde hon om än mycket vingligt och osäkert och bara några sekunder i taget. Sedan dess har det gått framåt sakta men säkert. Jag har matat henne med tre-fyra timmars mellanrum och för varje gång är hon lite stadigare på benen. När vi gick ut med flaskan för en stund sedan vinglade hon omkring i kätten alldeles på egen hand. Gissa om man blir glad! Jag är så stolt för hennes skull. Lilla skrangliga skruttet. Jag vet att det kan komma bakslag, men det hindrar mig inte från att glädjas för att vi fått henne på benen i alla fall.
Om någon undrar hur det blev med Bortstötta Berta så verkar hon må prima nu och Bull likaså. Freja har accepterat hennes existens på sitt eget likgiltiga vis och gör i alla fall inte henne illa. Orsaken att Bull heter just Bull är att han såg ut som en liten hereford-kalv när han föddes. Han hade stort brett huvud med stora lockar i pannan. Tanken var att om Saga hade fått ett bagglamm hade han fått heta Bill, men så blev det ju inte. I stället blev det Bianca, som njuter av den enföddas lyx med tillgång till två spenar. Hon växer så det knakar och busar redan med Bull och Berta trots att hon bara är två dygn gammal.

Bull och Freja. Bakom Frejas rumpa ligger Berta i skymundan.